Nu korkas den ena sortens glögg upp efter den andra. Hela skalan från alkoholfritt till spetsat. Utbudet på Systemet är enormt. Och helt klart är det något visst att smutta på en mugg med denna doftande dryck när man kommer in från kylan. Då är mikron en välsignelse om man bara vill hetta upp en enstaka mugg – precis som med punchen till förstärkta torsdagsärtor.
Men jag brukar tröttna ganska fort på glöggen med tillbehören av russin och mandel. Tar hellre ett glas gyllenbrun halvtorr sherry som Real Tesoro. Den aromen skänker värme åt dryck och gom utan den minsta stund i mikron. Lite torrare och lyxigare är Palo Cortado, av en sådan blir det inte djupa klunkar, det skulle förstöra upplevelsen dessutom. Vem kan mostå en arom av torkade frukter och choklad en lördagseftermiddag i december när mörkret bäddat in hus och hem vid 15-tiden.
Men som värmekälla är det inte mycket som överträffar ett riktigt gott te, bryggt i kanna och upphällt i en generöst stor och vacker kopp som 30-tals servisen Gasell från Lidköping. Första gången jag i England bjöds på te med mjölk i, trodde jag värdfolket var spritt språngande galna. Det såg ju ut som skurvatten. Men sen lär man sig uppskatta denna blandning. Fast smaksatta teer vill jag nog hålla på avstånd från mjölken – men inte på morgonen. Synen av skurvatten eller inte. Good save the Queen.
Helena
lördag / 091128
Hittade hit nu på morgonen efter att ha sett en annons i Allt om Trädgård om boken. Måste absolut köpa den….och jag gillar inte glögg! Ha en fin lördag!
Hej
Fantastisk bok. Sträckläste den. Jag tyckte att jag var en av dina vänninor. Detta är ett fint underlag för en film. Jag har den redan på näthinnan.
Jag älskar glögg. Nersjunken i en härlig fåtölj, ett glas glögg och boken Ödelagd. Det kan inte bli bättre.