Egentligen är det paradoxalt att man kan ägna så mycket energi åt en samling guldfiskar i dammen. Plötsligt syns inte en enda guldfisk. Nu när vattentemperaturen sjunkit under nollan ska de inte matas vilket annars brukar vara ett bra sätt att locka fram dem från gömställen under näckrosblad och de andra vattenväxterna.
Samtidgit som man utan att ens fundera över ursprunget köper laxfiléer, strömmingsinläggningar och annat med ursprung i livet under ytan, oroar man sig för en handfull fiskar i spiggstorlek.
Men en bekant i närheten har rapporterat om visit av glupska hägrar som slår till tidigt på morgonen. Och onekligen syns ju guldfiskarna ovanligt väl så är denne bevingade marodör inte alltför närsynt är det bara att stå stilla i den grunda delen och vänta på att middagen ska komma simmande.
Nu ligger ett skrikigt blått nät över dammen, ett sådant nät som ska hålla kajorna och koltrastarna borta från bärbuskar och körsbärsträd. Andra i trädgårdsföreningen rapporterar om spända linor och till och med trådar med el. De som talar om alla varelsers rätt till att finna sin föda där de vill, har aldrig haft damm och sett sitt fina bestånd av guldfiskar snabbt decimeras.
Finns det tips? Förlag som inte inkluderar skjutvapen och fångstfällor. Eller så är det bara att acceptera att man fått en motständare till att tampas med i trädgården. Tacksam för kommentarer och tips.
Helen
söndag / 091108