Kylans välsignelse

Minusgader, många minusgrader. Heja! Helst lite barfrost, men sen snö och flera dagars kyla. Jag inbillar mig att alla fienderna i trädgården då ger upp andan. Som dessa ständigt återkommande liljebaggar. Liljebagge 2309Vackert röda (tur man inte är färgblind på rött och grönt som många är). Så stiliga med sina långa antenner och röda pansar! Men det gäller att vara snabb och hålla handen under bladet för de låter sig falla till marken med den svarta magen upp och då ser man dem inte och kan klämma dem mellan fingrarna. Mamma och pappa bagge går nog an, de hinner inte glufsa i sig så mycket, men deras avkomma är ett gissel. De vita krolliljorna i rabatterna har ett elände och man får gå över bladen ständigt, ständigt. Men det hjälper inte, för larverna är fler och ihärdigare samt i synnerhet glupskare än vad det vakande ögat hinner med. Äckliga, vita larver med en stor mun i ena änden och en ännu större öppning i den andra som bäddar in larven i en skyddande, svart gegga. Man får skrapa bort dem från bladen och klämmer sönder larv och bajs. Ourk!

Liljor low 9349

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det egendomligaste är att de äter upp sitt levebröd till sista bladbiten. På sikt kan det inte vara särskilt begåvat för saknar lökarna blad förs ingen näring ner i löken och då dör den på sikt. Men vad behöver dessa illvilliga varelser bry sig om det. Holland producerar ständigt nya lökar som vi sätter i långa rader.

Bäst och tryggast är att odla liljorna i kruka. Baggarna hittar inte dit lika lätt och kan tydligen inte övervintra lika behändigt i krukjorden. Jag låter lökarna vara kvar i jorden. Några av krukorna som oklokt nog är frostkänsliga terracottakrukor står utomhus under tak så fukten inte spränger krukorna. Tillförs sen näring när en ny växtsäsong börjar.

Cox low 2597

Kylan och frosten är annars ett gissel för småfåglarna och mina vänner koltrastarna. De måste utfodras. Mina sista cox orange får trastarna. Jag har ju ICA även om just cox lyser med sin frånvaro där.

Är det sedan ett ålderstecken att glädja sig åt de aktrobatiska övningar som talgoxar och blåmesar ägnar sig åt på talgbollarna?

Helena

tisdag / 100202

Lämna någon kommentar

Ödelagd är en sida och bok från Fonem Förlag
040-12 62 50 | info@odelagd.se

Copyright informo-09 | Admin