Helenas Blogg
Miljarder ska satsas på att höja kunskaperna i matematik. Vad betyder det undrar vi andra lärare oroligt. Ska mattelärarna bli fler? Ska ämnet få fler timmar och vilka andra ska då bli av med motsvarande antal? Kärnfrågan är varför kunskaperna inte är tillräckligt höga enligt de (tvivelaktiga) mätningar som görs samt om det verkligen är avgörande för det svenska samhällets utveckling i framtiden?
Varför tycker elever inte om matte? Varför vill så få bli mattelärare? Att det är ännu färre som vill bli lärare i naturvetenskapliga ämnen som kemi och fysik hör inte hit men är en angränsande problematik.
Personligen tror jag att om man låter elever gnugga in vissa kunskaper genom att de ska sitta timma efter timma och lösa uppgifter i läroböckerna, bli det trist. Föga elevfokuserat. Det finns fantastiska mattelärare som är elevcentrerade, men många kör i gamla spår. Vi som i svenska och engelska jobbar med sociala media, filmer, böcker, TVserier och ger uppgifter som knyter an till elevernas vardag får en fantastisk respons. Svårare än så är det inte. Det är kunskaper i pedagogik de behöver och inte djupare ämneskunskaper.
Nu ska jag plocka en höstbukett. Hur många ståndare och pistiller sammanlagt? Varför sitter solrosornas blad vridna 137,5 grader efter varandra? Matte i rabatten. Till det behövs inga miljarder.
Vem kan motstå en purpurfärgad prins? Samtidigt går mina funderingar som språkmänniska till dem som sätter namn på nyutvecklade sorter. Arabian Night. Scarlet Dreams, Yuri Gagarin, Rock & Roll, Orange Toronto, Fire of Love. Gå exempelvis in på Lilla Fiskaregatans (Lundabutiken med det frestande tulpansortimentet). Listan är oändlig.
Tulpaner i kruka är inte dumt. Man har dem i en undanskymd vrå tills de börjar sin uppvisning, sen kan de få vissna ner i samma hörn. Då har man ständigt fräscha lökväxter i blom på terrassen. Purpurröda ihop med höga vita, liljeformade och en underplantering av förgätmigej. Det blir aldrig fel. Eller varför inte vanliga vita, dubbla utan krusiduller. Svarta krukor hade varit snyggare, men de var upptagna av vita penséer. Köp och plantera!
I takt med att allt mer av sommarens blomning tackar för sig, blir jag mer uppmärksam på det som kämpar på, den fallande temperaturen till trots. Som dahliorna till exempel. Det lönar sig att förvara dem svalt och torrt - även om sådana utrymmen är inte så lätta att uppbringa. Oftast blir det för varmt. Numera har jag slutat med sand och torv som skydd och fukthållare. Rotknölarna befrias försiktigt från jord och daggmaskar. Sen hamnar de sorterade efter färg och placering i rabatter och krukor i olika papperskassar med påskrift. Och det har fungerat.
Roligt är att ta in massor av dahlior, som den läckra dunkelt vinröda Arabian Night. Det är som med luktärtor, ju fler man plockar desto fler nya kommer fram. Värst är blandningen av ihållande regn och sedan blåst med häftiga stormbyar. Knäckta stjälkar på dahliorna så här års tillhör dock spelets regler i trädgården. Att ladda med en rejäl giva kogödsel i planteringsgropen och i krukornas botten visar sig vara något som rottrådarna uppskattar. Och sen lite tillkommande och svag gödselvattning varje gång i krukorna. Det något som alla vännerna i krukor får, jag vill inte vara missunnsam. Och tänk att det finns ett Dahliasällskap (länk), och dess motsvarighet American Dahlia Society i USA (länk) vilket frossande i ymnig blomning!
Mattekunskaperna hos svenska ungdomar är fullständigt under isen, hävdar en politisk falang. Referenser görs till olika internationella jämförelser. Siffror bollas, tabeller görs. Och sen får den svenska undervisningsmodellen på öronen. Få ifrågasätter undersökningarnas relevans utifrån den tekniska nivå och de hjälpmedel som idag finns i samhället. behöver man kunna vad testet gäller? Men det är en annan diskussion.
Fler timmar
Den politiska slutledningen är att det behövs fler timmar till matteundervisningen. En timma per vecka är budet för dagen. Som lärare (sv och eng för åk 7-9) frågar jag: Varför? Väldigt få studenter söker sig till utbildningslinjer med matematik som huvudämne. Ny fråga: Varför? Var det inte kul att att läsa matte på gymnasiet? Vore det inte roligt att undervisa kunskapstörstande elever i just detta välstrukturerade ämne?
Det obehagliga svaret för dagens mattelärare ute i skolorna och för alla med intresse av undervisning och skola blir att matematik är tråkigt. Ämnet får underkänt när det gäller elevintresse. Märkligt egentligen. Matte är i sig inte tristare än engelsk grammatik, historia och samhällskunskap. Jag hävdar därför att det är PEDAGOGIKEN som brister. Just och i synnerhet matte är extremt nyttigt och lika livsnödvändigt för vår existens på jorden som vitaminer och solljus. Menar de ansvariga. Fler timmar, mer plugg, fler läxor. Dunk, dunk, dunk. Då kommer kunskaperna på topp – tror de som inte vet ett dyft om lusten att lära. Kan man som lärare inte förmedla glädjen i att kunna, det roliga i att lära sig saker då blir vilket ämne som helst trist. Boring. Och resultatet blir därefter. Det finns fantastiska mattelärare. Personer som jobbar med rätt pedagogik och rätt inställning till eleverna och som just kan motivera dem Sådana lärare uppnår då bra resultat. Ämnet blir intressant, spännande och roligt.
Timmar från vad?
De timmar som matematik ska få enligt högsta politiska skolledning måste komma från andra ämnen. Antalet veckotimmar kan inte öka. Därför måste andra ämnen prioriteras ner. Kanske försvinner musik praktiskt taget helt. Vi som har engelska och svenska behöver inte vara så oroliga, för våra ämnen kör också i gräddfilen. Men ämnen som anses onyttiga i jämförelse med den heliga matten blir åderlåtna. Tro mig. Vad kommer eleverna att tycka om det? Gör det matte populärare?
Detta känns inte som något annat än att skymningen sänker sig över pedagogik som ryggrad i undervisningen. Politikerna gör självmål och ger själva underbetyg åt matematik som ämne. 
För många med uppbrutna/avklippta familjeband kan julfirandets glädje förbytas till sorg och depression. Men hur fasansfullt är det egentligen att tillbringa julaftonen ensam? En väninnan gjorde det efter en skilsmässa och det hade omgivningen svårt för. Alla ville bjuda hem henne, förbarma sig över den stackars övergivna. En ensam julafton lät för många som en mardröm. Men hon stod på sig. Tittade på TV, läste en bra bok i flera timmar, åt lite, tog ett glas vin, gick en promenad, besökte på eftermiddagen julbönen i kyrkan. Och upptäckte att det fungerade alldeles utmärkt.
Året efter blev raka motsatsen med huset fullt av folk. Det tyckte hon efteråt nästan blev för bra. Är lagom bäst? Säkrast är i alla fall att avdramatisera firandet hur det än blir. Förväntningarna är det största hotet mot en skön jul. Söner och barnbarn en stund, mamma, katten Spencer ett par vänner. Lagom med mat, ett minimum med julklappar. Så vill jag ha det. Den som kan komma den kan, den som vill den vill. Inte som i berättelsen ”Fest där släkten är flest” i julboken KVALSTRET I GRANEN.
Helena
Nu korkas den ena sortens glögg upp efter den andra. Hela skalan från alkoholfritt till spetsat. Utbudet på Systemet är enormt. Och helt klart är det något visst att smutta på en mugg med denna doftande dryck när man kommer in från kylan. Då är mikron en välsignelse om man bara vill hetta upp en enstaka mugg – precis som med punchen till förstärkta torsdagsärtor.
Men jag brukar tröttna ganska fort på glöggen med tillbehören av russin och mandel. Tar hellre ett glas gyllenbrun halvtorr sherry som Real Tesoro. Den aromen skänker värme åt dryck och gom utan den minsta stund i mikron. Lite torrare och lyxigare är Palo Cortado, av en sådan blir det inte djupa klunkar, det skulle förstöra upplevelsen dessutom. Vem kan mostå en arom av torkade frukter och choklad en lördagseftermiddag i december när mörkret bäddat in hus och hem vid 15-tiden.
Men som värmekälla är det inte mycket som överträffar ett riktigt gott te, bryggt i kanna och upphällt i en generöst stor och vacker kopp som 30-tals servisen Gasell från Lidköping. Första gången jag i England bjöds på te med mjölk i, trodde jag värdfolket var spritt språngande galna. Det såg ju ut som skurvatten. Men sen lär man sig uppskatta denna blandning. Fast smaksatta teer vill jag nog hålla på avstånd från mjölken – men inte på morgonen. Synen av skurvatten eller inte. Good save the Queen.
Helena
Såg i en trädgårdstidning en artikel med ljuvliga julkransar, mosskuddar, ris och ljus. Blev verkligen inspirerad. Idetta milda novemberväder känns visserligen julesnön långt borta, men mörkret räcker som motor. Nu är det tid att frossa i stearinljus av alla de slag och av ljusslingor. När som ljusen ska tändas därhemma…
Läste den hejdlöst komiska berättelsen om Kvalstret i granen i julboken med samma namn och inser att visst bor det en enorm massa minimala invånare i julgranen man tar in. Men kvalster finns det rikligt av överallt, till exempel i huvudkudden för att inte tala om de specialiserade kvalster som flyttat in i hårsäckarna på ögonfransarna. Att de inte blir sjösjuka av ögonlockens tusentals blinkningar varje dag. men som alltid – det man inte vet har man inte ont av.
En sak vet jag: Att ljusslingor runt övervintrande växter inne under bubbelplast kan hålla frosten borta. Särskilt på en inglasad balkong. Lamporna är till både nytta och nöje. Slingorna kostar en spottstyver (håller ett antal kineser vid liv trots det) och ger stor effekt. Den nya generationen av smålampor drar minimalt med energi – fast å andra sidan alstrar de då inte heller så mycket värme.
Helena