Helenas Blogg
En kopp mättat Earl Grey te i riktigt fina koppar (som här Lidköpings Gasell), det är en perfekt inramning av läsning i årets frökataloger. Kanske delikata cucumber sandwich, sådana som Lady Bracknell i Oscar Wildes pjäs ”Ernst -the importance of being Earnest” förordar.
En enorm blomsterkraft växer då upp framför ögonen, nåja, under ögonlocken.
Jordärtskockor, (länk) som är släkt med solrosor, är en underbar grönsak. Mångsidig. Lättodlad dessutom. Det är enkelt att göra en krämig soppa (ofta kallad puré) på den. Eller varför inte kokt och sedan gratinerad med citronstänk, timjan och ett täcke av hyfsat smakrik ost. Lätt som en plätt att göra och snabbt går det. En perfekt förrätt.
De skockor man inte hinner gräva upp på hösten kan vara kvar i jorden till våren, det klarar de, men väl upptagna har de begränsad hållbarhet. Prova att blanda in några skockor i hemgjort potatismos. Mmmmm…
Saftiga äpplen med skaplig syra är bra i en lång rad maträtter. Delikat är minst sagt rätta ordet om Fransk Äppelkaka (länk) gjord exempelvis på Belle de Boskoop eller Aroma. Förför ung som gammal med äpplenas syrlighet och mandeltäckets sötma. Nu är tillgången på svenska äpplen god, för många av importsorterna har tilltalande utseende men platt smak.
Att kunna skörda egna bönor, morötter, mangold och snart även jordärtskockor är ett privilegium. Ska man odla bönor bör det vara de höga, slingrande sorterna eftersom baljorna på de låga sorterna brukar släpa i marken. Såg en bild på en portal med vaxbönor som hängde ner. Raffinerat. De lila bönorna är dekorativa att odla ihop med vaxbönor eller varför inte på ett fristående klätterstöd i perennrabatten. Fina ihop med flox. Men de tappar sin färg vid kokningen och blir gröna.
En regnig sommar är det en sann lycka att gå ut i skogen och plocka kantareller. Då finns de i mängder en bit in på hösten. Smörfrästa på en rostad brödskiva (fast helst smörstekt även den!). Karl Johan kan med fördel torkas och sedan smulas i vingtriga såser. Mums. Svampkniven/borsten från WWFs produktutbud är en trogen kamrat. Praktisk.
Nu kommer belöningen för höstens, vinterns och vårens omvårdnad. Dahliornas knölarna som överlevt vinterförvaringen och delats, tackar genom en riklig blomning.
Och bland det bästa är att ju fler blommor man klipper av till svällande buketter, desto fler nya kommer det. Fast gödselvattning eller nermyllade givor av gödning behövs för att dahliorna både ska orka ge riklig blomning och kraftigt bladverk som samlar näring till rotknölarna inför den kommande övervintringen. Bara inte för mycket kväverik gödsel under senare delen av växtperioden, då blir det mest blad. Personligen tror jag på mikrogödning, dvs att man ger växterna bara lite gödning åt gången, men ganska ofta.
Nu får varje rosodlare utdelning på sin omvårdnad. Dofterna och färgerna! Bara att tacka och ta emot. Felicité Parmentiers är en ny bekantskap. Vilken doft! Mme Hardy (bilden) med sitt gröna öga bara vill bli sniffad på.
Den spröda Ritausma är fascinerande genom blommornas sprött fladdrande form i ljust rosa färg och det på ivrigt taggiga grenar. En kontrast som är spännande.
Men hur kan en så läcker ros som Comte de Chambord plötsligt bli omdöpt till Mme Boll? Vem var denna dame som konkurrerade ut en greve? Vem är ansvarig för detta könsbyte?
Tänk att dessa små rackare som egentligen är riktigt vackra, kan vara så illasinnade. De ger associationer till kanadensiska gränspoliser. Det handlar såklart om artens överlevnad och utveckling. De är ganska svårfångade, luktar illa när man krossar dem mellan fingrarna och sen det värsta: baggarna lägger ägg som kläcks fram till glupska larver som är lite gulbeige och döljer sig under ett tjockt lager av sitt eget bajs. Effektivt. Till och med blåmesarna fryner på näbben. Bekämpar man dem inte kan de kaläta en hel liljestängel. När bladen inte fyller löken med ny kraft efter blomningen är det ajöss med en sådan lök.
Jag kan inte vara utan liljor. Regale, kroll, madonna och alla de andra. Doftande, pampiga. Alltså måste liljebaggarna bekämpas med alla medel. Det är dom eller jag. Kampen är inledd på blodigt allvar just dessa dagar.
Visst är det fantastiskt. Man stoppar ner ett antal lökar i marken under höstkalla dagar. Sen ruvar de på sin prakt under vintrigt mörk tid. Med tjäle runt sina trinda kroppar. Och nu dessa underbara vårdagar fylls trädgården av färgglädje. Gula, orange, ceris, vita… En kruka - eller flera – med tulpaner på balkongen är inte heller fel. Man planterar på hösten och väntar sedan. Kanske kan den behöva stå lite skyddat för kylan tränger ju in från alla sidor.
Papegojkrusiga eller stramt liljeformade. Favoriterna varierar år från år. Och sen dessa underbara kungsängsliljor. Dem vill jag ha massor av.
Bortsett från alla vårblommor som penséer och primulor, är perennernas första blad en sann vitamininjektion. Våren har kommit på allvar. Visserligen finns risken för nattfrost, men det blir sällan ihållande minusgrader. Mycket i rabatten klarar en köldknäpp.
Hostans nyutvecklade blad är nästan genomskinliga. Bladnervernas mönster syns tydligt.
Det är magiskt att i bokhäckens hårt slutna knoppar ligger allt färdigt. När saven stiger faller höljena och bladet vecklar ut sig. Allt är förberett, allt är klart. Betraktaren har bara att ta emot och njuta. Jag tror inte alls att det gör ont när knoppar brister. De har väntat och väntat på värmen och på att tjälen ska släppa sitt förlamande grepp.
Rabarberns sensuella knopp rämnar och bladets skrynkliga mångfald blir synlig. Och när stjälken är sådär en 20-30 centimeter är det dags för den första skörden. Pajformen väntar.
Ett säkert vårtecken är de trädgårdsmässor som arrangeras runt omkring i landet. Som besökare gör man klokt i att förse sig med ett antal hundralappar som utgör den summa som högst kan och får spenderas på växter och tillbehör. Impectas och andras fröer, de holländska lökförsäljarna med sina dignande bord, några krukor, lite pynt, några sticklingar och så underbara pelargoner. Vaddå en maxgräns på 1000 kr?! Men man får stålsätta sig. För snart kommer en ny mässa och sen öppnar plantskolorna. Och då räcker inte tusen kronor långt. Ett nytt aromaträd måste jag ha och det ska ha hyfsad storlek. Vill inte vänta fem år tills de första äpplena dyker upp.
En intressant utställare i Kista på ”Rum och trädgård” och en ny bekantskap var Norrby trädgård med ”Grön livsstil” i Tyresö utanför Stockholm. En fin monter med potatis i fåror och vackra bord med makalösa franska tulpaner.
En sanning med modifikation för än är det vinter kvar säger mor. Mycket vinter till och med. Men i rabatter med söderläge har en och annan förskrämd snödroppe dykt upp omgiven av snödrivor där smältvattnet blivit till is. Det är ju trots allt februari, vår normala och mest ihärdiga vintermånad. Kanske beror vårkänslorna på att under hela december höll vintern och snön oss i ett isgrepp. Men några kvistar korallkornell i sällskap av snödroppar lyfter in ljus och hopp.
Terry Jacks hade en gång i mitten av 70-talet succé med Seasons in the sun, där raderna ”Spring is in the air” finns. En sorglig sång om avsked. Fast mitt avsked till vintern blir inte sorgligt, jag lovar. Nu vill jag sätta spaden i jorden. Ska börja med de övervintrade jordärtskockorna. Men det lär dröja verkar det som.
