En enorm blomsterkraft växer då upp framför ögonen, nåja, under ögonlocken.

Jordärtskockor,

De skockor man inte hinner gräva upp på hösten kan vara kvar i jorden till våren, det klarar de, men väl upptagna har de begränsad hållbarhet. Prova att blanda in några skockor i hemgjort potatismos. Mmmmm…

Saftiga äpplen med skaplig syra är bra i en lång rad maträtter. Delikat är minst sagt rätta ordet om Fransk Äppelkaka (länk) gjord exempelvis på Belle de Boskoop eller Aroma. Förför ung som gammal med äpplenas syrlighet och mandeltäckets sötma. Nu är tillgången på svenska äpplen god, för många av importsorterna har tilltalande utseende men platt smak.

Varför tycker elever inte om matte? Varför vill så få bli mattelärare? Att det är ännu färre som vill bli lärare i naturvetenskapliga ämnen som kemi och fysik hör inte hit men är en angränsande problematik.

Personligen tror jag att om man låter elever gnugga in vissa kunskaper genom att de ska sitta timma efter timma och lösa uppgifter i läroböckerna, bli det trist. Föga elevfokuserat. Det finns fantastiska mattelärare som är elevcentrerade, men många kör i gamla spår. Vi som i svenska och engelska jobbar med sociala media, filmer, böcker, TVserier och ger uppgifter som knyter an till elevernas vardag får en fantastisk respons. Svårare än så är det inte. Det är kunskaper i pedagogik de behöver och inte djupare ämneskunskaper.

Nu ska jag plocka en höstbukett. Hur många ståndare och pistiller sammanlagt? Varför sitter solrosornas blad vridna 137,5 grader efter varandra? Matte i rabatten. Till det behövs inga miljarder.

En regnig sommar är det en sann lycka att gå ut i skogen och plocka kantareller. Då finns de i mängder en bit in på hösten. Smörfrästa på en rostad brödskiva (fast helst smörstekt även den!). Karl Johan kan med fördel torkas och sedan smulas i vingtriga såser. Mums. Svampkniven/borsten från WWFs produktutbud är en trogen kamrat. Praktisk.

Och bland det bästa är att ju fler blommor man klipper av till svällande buketter, desto fler nya kommer det. Fast gödselvattning eller nermyllade givor av gödning behövs för att dahliorna både ska orka ge riklig blomning och kraftigt bladverk som samlar näring till rotknölarna inför den kommande övervintringen. Bara inte för mycket kväverik gödsel under senare delen av växtperioden, då blir det mest blad. Personligen tror jag på mikrogödning, dvs att man ger växterna bara lite gödning åt gången, men ganska ofta.

Man kan dra flera slutsatser av det. Trots en mycket god arbetsmarknad med många lediga tjänster och därmed garantier att direkt efter utbildningen få ett jobb, nappar få. Antingen kan de matematikintresserade och begåvade studenterna välja andra utbildningar som ger högre lön och ännu mer stimulerande arbeten, eller så är de avskräckta från lärarjobbet inom matte och naturvetenskap. Men intresset för att bli lärare i andra ämnen  är stort, så något generellt avskräckande finns inte.

Då kommer man till en av flera tänkbara slutsatser: Matematikundervisningen är så urbota tråkig att något sådant vill studenterna inte ägna sig åt när det tagit studenten. Deras mattelärare har inte varit några goda förebilder som inspirerat till skillnad från lärare på gymnasiet i andra ämnen.

Matematik KAN vara roligt. Det GÅR att få med eleverna på noterna och göra dem entusiastiska. Det handlar om pedagogiska kunskaper, erfarenheter och läggning/talang. Ämneskunskaperna är en sak, men tekniker som går ut på att få eleverna att vilja lära sig och det med glädje tillhör pedagogikens område. Där har skolministerna missat. Och det i tider när det skriks i högan sky om att kunskaperna i matte dalar och ämnet har fått många miljoner extra. Men pengar räcker inte för att väcka ett insomnat intresse. Så tyvärr blir det icke godkänt för undervisningen i matte.

Nu får varje rosodlare utdelning på sin omvårdnad. Dofterna och färgerna! Bara att tacka och ta emot. Felicité Parmentiers är en ny bekantskap. Vilken doft! Mme Hardy (bilden) med sitt gröna öga bara vill bli sniffad på.

Den spröda Ritausma är fascinerande genom blommornas sprött fladdrande form i ljust rosa färg och det på ivrigt taggiga grenar. En kontrast som är spännande.

Men hur kan en så läcker ros som Comte de Chambord plötsligt bli omdöpt till Mme Boll? Vem var denna dame som konkurrerade ut en greve? Vem är ansvarig för detta könsbyte?

Jag kan inte vara utan liljor. Regale, kroll, madonna och alla de andra. Doftande, pampiga. Alltså måste liljebaggarna bekämpas med alla medel. Det är dom eller jag. Kampen är inledd på blodigt allvar just dessa dagar.

Papegojkrusiga eller stramt liljeformade. Favoriterna varierar år från år. Och sen dessa underbara kungsängsliljor. Dem vill jag ha massor av.

Hostans nyutvecklade blad är nästan genomskinliga. Bladnervernas mönster syns tydligt.

Det är magiskt att i bokhäckens hårt slutna knoppar ligger allt färdigt. När saven stiger faller höljena och bladet vecklar ut sig. Allt är förberett, allt är klart. Betraktaren har bara att ta emot och njuta. Jag tror inte alls att det gör ont när knoppar brister. De har väntat och väntat på värmen och på att tjälen ska släppa sitt förlamande grepp.

Rabarberns sensuella knopp rämnar och bladets skrynkliga mångfald blir synlig. Och när stjälken är sådär en 20-30 centimeter är det dags för den första skörden.  Pajformen väntar.