Helenas Blogg
Ett vårtecken om något är att en serie av mässor nu slår upp portarna. Trots att snön inte släppt sitt grepp riktigt kan man motstå ett besök. Eller flera. Dagliljor i nya läckra färger är ett måste. I år igen. Att åter en gång satsa på amerikanske irishybrider som knappt överlever en vinter kommer jag inte att kunna motstå. De japanska irissorterna som jag såg första gången i Parc de la Bagatelle i Paris är ett måste på inköpslistan. Deras lite blekta färger får mig att vilja göra en rad med akvarellmålningar av dem. Det är ju sådant som gör trädgårdslivet så spännande. Kommer kärleken att besvaras i år?
Vid en utförsäljning sista mässdagen föll jag för två år sedan för knölarna till en vit begonia. Den fick sin plats i en svart betongkruka. Inga större förväntningar, inget större hopp. Men oj vad jag bedrog mig. Den blev överdådig, enorm. För tio kronor skänke den glädje från mitten av sommaren. Och överlevde vintern upptagen och förvarad i källaren. Kom sen tillbaka. Bra jord, förvissor, näring och uppmuntran. Bara det är ju värt ett mässbesök.
Helena
Det börjar vid jul. Då vill jag ha en rejäl bukett med dubbla gula tulpaner för de doftar och lyser. Dessutom åldras de vackert för att inte säga läckert.
Samma sorter (det finns flera olika ) finns i trädgården så här en vårbukett med det bedårande ”ogräset” blå aklejor).
En ensam fransig papegojtulpan, någon av de så kallat ”franska”, kan jag inte heller stå emot att köpa, trots att de kostar en hel del.
Alla dessa köpta tulpaner bjuder på en härlig försmak av vad som ska spränga upp ur rabatterna. Att plantera i kruka är en bra idé för då kan man flytta fram dem som är på väg att slå ut. Och sedan stuva undan de överblommade till en undanskymd vrå. Planterar man tätt och använder ett par olika sorter med varierande längd blir effekten större.
Då är det läge att göra arrangemang. Frossa även om vissa uppsättningar har en mycket kort livslängd. Bäst att göra det inför helgen för då kan man ha vasen i blickfånget allt som oftast. Den som jobbar långa dagar har bara kvällen på sig. Men då kan uppdämd längtan lägga så mycket mer ved under njutningens brasa. Och som så ofta, det lönar sig att lägga till ett par kronor för att få bra kvalitet både när man köper snittblommor och lökar.
Helena
Enligt förhandsinformation om den proposition som skolminister Björklund lägger/lagt kommer stadieindelningen att uppstå. BÄST I KLASSEN heter propen enligt ryktet som får en att undra vem ska vara bäst. De tidigare tre stadierna låg-, mellan- och högstadiet skrotades till mångas lättnad i mitten av 90-talet. Lärarna blev flexiblare, dynamiken blev större både i vår utbildning och i det praktiska arbetet ute i skolorna.
Nu blir det en tillbakagång. Inte bara så att allt ska in i ett rutmönster, utan nu kommer småskolefröken tillbaka i stor stil. Hon hade försvunnit tack och lov liksom lärarinnan som begrepp. Vilka lärare kommer vi att hitta i lågstadiet som småskolan åter ska kallas? Major Björklund har redan vrickat tungan i en debatt genom att kalla förskolepedagogerna för dagisfröknar. Kanske är det ett förflutet i den mansdominerade militärvärlden som spökar. Kvinnliga majorer finns väl bara i Frälsningsarmén.
Och min bildkollega Annika Blomberg är upprörd. Bland alla ämnen som de blivande lågstadielärarna ska fördjupa sig i under de snabbkurser som inte kommer att ge någon fördjupning att tala om, lyser ämnet BILD med sin frånvaro. När man har låt oss säga geografi med 7-8 åringar på schemat, vad är då bättre än att föra in bildmoment i undervisningen, gestalta berg och sjöar, kartor. Allt hör samman. Texter läses (svenska), begrepp visualiseras (bild), fakta inhämtas (geografikunskap).
Vi som jobbar med svenska (som svenskafröken) och engelska vill arbeta integrerat med andra ämnen, utnyttja kunskapen och dynamiken i lärarteamet. Exempelvis kan man väva samman svenska med musik och bild liksom att koppla samman det med skeenden ur historiska, kulturella, geografiska synvinklar. I stället för en dikt av Stagnelius (må han vila i frid) tar vi t ex Fångad av en stormvind. Läser och analyserar texten, kollar musikens struktur, för in begrepp som stormvindar, analyserar schlagersångerskor ur sociala och kulturella perspektiv. Ungdomar och barnen jobbar garanterat som besatta. Sedan vill vi även försöka locka in ensamvargarna som matematiklärarna av den gamla stammen utgör.
Och vad är bättre än att göra exakt samma sak i anpassad form i åk 1-4. Man sjunger och spelar Imse vimse spindel, läser texten, gör bilder, studerar verklighetens spindlar. Osv osv osv. Lärarna jobbar i team, stöttar och kompletterar. Roligare för oss lärare, roligare för eleverna att träffa mer än en och samma lärare år ut och år in, förbättrat kunskapsinhämtande.
Så låt småskolefröken sova i sin grav. Hon behöver inte återuppstå.
Helena
Minusgader, många minusgrader. Heja! Helst lite barfrost, men sen snö och flera dagars kyla. Jag inbillar mig att alla fienderna i trädgården då ger upp andan. Som dessa ständigt återkommande liljebaggar. 
Vackert röda (tur man inte är färgblind på rött och grönt som många är). Så stiliga med sina långa antenner och röda pansar! Men det gäller att vara snabb och hålla handen under bladet för de låter sig falla till marken med den svarta magen upp och då ser man dem inte och kan klämma dem mellan fingrarna. Mamma och pappa bagge går nog an, de hinner inte glufsa i sig så mycket, men deras avkomma är ett gissel. De vita krolliljorna i rabatterna har ett elände och man får gå över bladen ständigt, ständigt. Men det hjälper inte, för larverna är fler och ihärdigare samt i synnerhet glupskare än vad det vakande ögat hinner med. Äckliga, vita larver med en stor mun i ena änden och en ännu större öppning i den andra som bäddar in larven i en skyddande, svart gegga. Man får skrapa bort dem från bladen och klämmer sönder larv och bajs. Ourk!
Det egendomligaste är att de äter upp sitt levebröd till sista bladbiten. På sikt kan det inte vara särskilt begåvat för saknar lökarna blad förs ingen näring ner i löken och då dör den på sikt. Men vad behöver dessa illvilliga varelser bry sig om det. Holland producerar ständigt nya lökar som vi sätter i långa rader.
Bäst och tryggast är att odla liljorna i kruka. Baggarna hittar inte dit lika lätt och kan tydligen inte övervintra lika behändigt i krukjorden. Jag låter lökarna vara kvar i jorden. Några av krukorna som oklokt nog är frostkänsliga terracottakrukor står utomhus under tak så fukten inte spränger krukorna. Tillförs sen näring när en ny växtsäsong börjar.
Kylan och frosten är annars ett gissel för småfåglarna och mina vänner koltrastarna. De måste utfodras. Mina sista cox orange får trastarna. Jag har ju ICA även om just cox lyser med sin frånvaro där.
Är det sedan ett ålderstecken att glädja sig åt de aktrobatiska övningar som talgoxar och blåmesar ägnar sig åt på talgbollarna?
Helena
Adventstaken är nerpackad tillsammans med julgransprydnader, sista biten av skinkan i frysen är tinad och uppäten. Och fettet uthängt till småfåglarna. För nu är nya tider komna. Jag fylls av förväntan inför den nya odlingssäsongen. 
Katalogerna har börjat droppa in, trädgårdstidningarna ligger i startgroparna med tips om odlingsvärda nyheter. Samtidigt är det dags att med ett brett leende titta över innehållet i påsarna som blev kvar från förra säsongen. Jag brukar fråga vännerna i trädgårdsföreningen hur gamla deras äldsta fröer är i skåp och lådor. En rodnar drar över deras kinder. Ofta har de kvar riktigt, riktigt gamla fröer som inte kommit i jorden i fjol heller. Men hoppet är större än tron på sanningshalten i påståendet om ”bäst före”. 
Viss sådd sköter blommorna om alldeles själva som aklejor och då synnerhet de genuina blå nyanserna. De sprider sig villigt överallt. Trädgårdsnattviol också. Kan man ge dessa grovilliga fröer ett eget utrymme att härja fritt på, blir effekten riktigt häftig. Dubbla sorter, vita och andra läckerheter kräver tålamod av sin odlare eftersom de i allmänhet inte blommar förrän andra året. Men den som väntar på något gott…
I år måste jag ta ännu ett tag med grönsakerna. Jag har fått något av blodad tand. Låter inte kul som liknelse men en frodig köksträdgård, eller potager, är definitivt roligt att ha. Att blanda köksväxter med blommor, många är ju ätliga som tagetes, krasse och pampiga gurkört med sin lysande blåa färg. Och så många vackra grönsaker det finns!
Och gröngödsling med honungsört förenar nytta och nöje. Det får du inte missa. Vallmo brukar man få på köpet i hela trädgården hur noga man än ser till att frökapslarna inte ska hamna i komposten. Men vanlig kornvallmo gör mig glad och och inte bara mig, för den älskas av insekterna som är välkomna. 
Några intressanta fröleverantörer är Lindbloms frö, Nelsons, Runåbergs fröer. Lilla Fiskaregatan har även postorder. Flera säljer Thomsen and Morgans fröer. Vill man inte förkultivera, härda och plantera ut ettåringar och grönsaker, finns det numera ett växande antal trädgårdsbutiker som gör det jobbet med Åbergs trädgård utanför Ystad i spetsen med sitt otroliga sortiment.
Att mitt i smällkalla vintern planera ett kommande överdåd, det är en gåva av försynen.
Helena
