Helenas Blogg
Vilken förmån det är att kunna plocka en massa egna tulpaner. Att lökarna som hamnade i jorden i slutet av oktober har laddat inför våren. Nu kommer de en efter en. De dyraste sorterna klarar visserligen bara ett par säsonger eftersom de inte sätter så många sidolökar och man måste nog vara holländare för att få dem att formera sig. Men att ta in en ensam vacker tulpan kanske tillsammans med ett bergeniablad. Det är en skänk från ovan bara det.
Det är något alldeles visst när man ÄNTLIGEN kan köpa en låda med penséer. Personligen föredrar jag kombinationer som färgmässigt är samstämda; varmt gula, terrakotta, citrongula och sedan lite kontraster i vitt. Detta eftersom de ska planteras i ett par stora saltglaserade terrakottakrukor. Men även blå i olika färger för den stora blå krukan… Penséer tillhör violsläktet.
Namnet Pensé härstammar från franskans ord för tanke och blomman har bland använts som symbol för ”den fria tanken”. Bara en sådan sak kan göra den odlingsvärd.
Nu är det hög tid att gräva upp jordärtskockorna som klarat av vinterns påfrestningar med tjäle och åtskilliga minusgrader nere i marken. Men upptagna är de nästan ömtåliga som ägg. Skalade svartnar de fortare än kvickt.
Överraska med en förrätt eller vickning genom den kolossalt enkla förrätten med gratinerade skockor. Timjan, citronsaft och lite ost är allt som behövs. Och så en ugn.
Man måste gräva upp skockorna och återplantera enstaka knölar på lagom avstånd för att kunna få bra skörd till hösten och nästa vår. Grunda gärna i planteringsgropen med en giva naturgödsel för skockorna att knapra på så tillväxten gynnas. Det krävs en hel del för att dessa släktingar till solrosen ska kunna växa sig 2 meter höga och samtidigt producera stora underjordiska knölar.
Det är likadant varje år och vår. Så snart snön smält undan fläckvis så tittar dessa tappra snödroppar upp ur den kalla jorden. Ett naturens under! Att lökarna inte frusit sönder. Jag plockar ett antal med så långa stänglar som möjligt och sätter dem i de små flaskorna som hänger på grenar av korallkornell. Om man skär tillbaka de största grenarna varje år kommer det nya färgstarka spjut som glädjer en i trädgården hela vintern därpå.
Mattor av vintergäck lyser vackert gula – de tenderar att bli något av ett ogräs om man inte håller efter dem. Men de är förlåtna så här på våren och sen får de bara lite flikiga blad som försvinner in i rabattens bladverk. Och vad kan man inte ha överseende med. Bara namnet ”vintergäck” gör dem odlingsvärda.
Nu i år har tulpanerna redan hunnit bli flera centimeter. Men jag hoppas de lugnar sig lite för annars blir det ett trist bakslag för dem. Frostnätterna i mars är inte att leka med.
En kopp mättat Earl Grey te i riktigt fina koppar (som här Lidköpings Gasell), det är en perfekt inramning av läsning i årets frökataloger. Kanske delikata cucumber sandwich, sådana som Lady Bracknell i Oscar Wildes pjäs ”Ernst -the importance of being Earnest” förordar.
En enorm blomsterkraft växer då upp framför ögonen, nåja, under ögonlocken.
Nästa sidan >>