När vi träffar Helena ser hon sig själv på det här sättet:
”Smink? Hon var en tvål- och vattenflicka. Fel. Tant. Lite mascara på ögonfransarna, ibland en dagcrème, ibland några drag med det vanliga aprikosrosa läppstiftet. Lipsyl eller ofärgad läppglans fyra dagar av fem. Samma färg och märke hon haft i… Helena ville inte tänka efter när hon började.”
Sid 58.
Bland trädgårdsfolket talar man om ”linnetanter”, de som med förkärlek har en piffig stråhatt med sidenblommor på när de ändtar bussen för att besöka ett antal spännande trädgårdar. Männen, ifall man överhuvudtaget kan hitta några bland dessa bussresenärer, hänger bara med utan egentliga karaktärsdrag. Annat är det i England där en trädgårdsälskande gentleman bär bruna lågskor även när han gräver. Då talar vi om att hålla stilen.
Men säg den person som inte kan förändras när vinden vänder. Det gäller Helena också.
Ett vårtecken om något är att en serie av mässor nu slår upp portarna. Trots [...]
onsdag / 100217Det börjar vid jul. Då vill jag ha en rejäl bukett med dubbla gula tulpaner [...]
tisdag / 100209