Helenas Blogg
Det är svårt att inte falla för funkior eller hosta. En uppsjö av olika sorter finns. Bara att välja. Limefärgade, gröna med vit kant, vita med grön kant, vanliga gröna, gröna med limefärgad kant…
Planterade i generöst rymlig kruka tar de snabbt för sig. Gödselvattning bättrar på tillväxten. Och här har jag lärt mig av förståsigpåare att man med allt som står i kruka ska tillsätta lite flytande gödning varje gång man vattnar i stället för att ge större givor med glesa mellanrum. Tipset fungerar.
Och till och med kirskålen som annars knäcker det mesta har svårt att hävda sig. Och vanligt fröogräs göre sig icke besvär. En fördel är också att sina bestånd av hosta kan man dela på höst eller vår. Då får man fler och fler på ett enkelt och faktiskt ganska snabbt sätt. Billigt dessutom.
Att de ljuslila blomställningarna inte speciellt vackra mot de gröna bladen gör inget. Det finns vita också och de är OK. Man klipper annars av stjälkarna långt nere så de avklippta stumparna inte syns och sätter in en överdådig bukett gärna med lite färgstarka kamrater. Dubbel fägring. För hosta gör sig bäst i rabatten genom massverkan. Tål skugga och ger lite tropisk känsla .
Dekorativa blad är ibland underskattade medan blommor i starka färger får alla applåderna. Här en kombination av blad och blommande ramslök jag gillar. Lungört har man för bladens skull. De blå blommorna kommer tidigt på säsongen och försvinner ganska snabbt. Det finns en sort med vita blommor men min erfarenhet är att den är mer svagväxande. Gör pesto på bladen till ramslök. Kör 50 g valnötskärnor i mixern. Lägg i 4 dl (ganska späda) blad av ramslök. Mixa under det att en tunn stråle av 2-3 dl olivolja får rinna ner i blandningen. Smaksätt med nyriven parmesan, salt och lite svartpeppar. Recept från ICA. Så underbart det är att kunna äta det vackra och inte bara njuta av synen. Ramslökens vita försommarblommor tackar ganska snabbt för sig. Underbart är kort. Men funkiorna håller i sig. De blir vackert gula och genomskinliga på hösten som en sista uppvisning.
Helena
Nu har hösten kommit på allvar. Ganska varma dagar, men kvällarna är svala. Eller kalla. Hur ska det gå för det krukodlade?
Krukorna med pelargonerna blev frodiga i år. De vita på muren blev ymniga tack vare vårbeskärning och tät gödselvattning men då bara med lite flytande gödning varje gång. Men även lite udda arrangemang här och där blev bra. hederliga röda och rosa pelargoner är aldrig fel. Att plocka bort överblommat känns nästan som en komisk och engelsk överklassyssla i trädgården, men den ger resultat. Precis som när man klipper av allt som passerat sitt vackraste stadium på ettåringar och perenner. Det stimulerar ju till ny blomsättning. Stackars vänner som aldrig får blomma färdigt och sätta frön i lugn och ro… Jag får nästan dåligt samvete.
Precis som trädgårdsgiganten Ulla Molin hävdade är en bra sekatör den bästa vännen. Ordet kommer från franskan sec, sèche som betyder torr. Deras och engelskans secateur har blivit vårt sekatör, en oumbärlig vän. Klipp, klipp, klipp. En ranglig växt får först skrämselhicka men samlar sedan ihop sig och blir tät och frodig med ymnig blomning (om det är en sådan sort). Frisering och och kontinuerlig vattning med tillsats av lite flytande gödning varje gång är allt som behövs.
Jag avundas nu alla som har den gamla sortens glasverandor. Pelargonernas idealiska vinterplats. Ljust, svalt och ganska torrt. Våra moderna uterum är lika varma som vilket bostadsrum som helst, om inte varmare när solen ligger på. Det omgjorda pannrummet med timerstyrd lysrörsbelysning får duga.