Och bland det bästa är att ju fler blommor man klipper av till svällande buketter, desto fler nya kommer det. Fast gödselvattning eller nermyllade givor av gödning behövs för att dahliorna både ska orka ge riklig blomning och kraftigt bladverk som samlar näring till rotknölarna inför den kommande övervintringen. Bara inte för mycket kväverik gödsel under senare delen av växtperioden, då blir det mest blad. Personligen tror jag på mikrogödning, dvs att man ger växterna bara lite gödning åt gången, men ganska ofta.

I takt med att allt mer av sommarens blomning tackar för sig, blir jag mer uppmärksam på det som kämpar på, den fallande temperaturen till trots. Som dahliorna till exempel. Det lönar sig att förvara dem svalt och torrt - även om sådana utrymmen är inte så lätta att uppbringa. Oftast blir det för varmt. Numera har jag slutat med sand och torv som skydd och fukthållare. Rotknölarna befrias försiktigt från jord och daggmaskar. Sen hamnar de sorterade efter färg och placering i rabatter och krukor i olika papperskassar med påskrift. Och det har fungerat.

Roligt är att ta in massor av dahlior, som den läckra dunkelt vinröda Arabian Night. Det är som med luktärtor, ju fler man plockar desto fler nya kommer fram.  Värst är blandningen av ihållande regn och sedan blåst med häftiga stormbyar. Knäckta stjälkar på dahliorna så här års tillhör dock spelets regler i trädgården. Att ladda med en rejäl giva kogödsel i planteringsgropen och i krukornas botten visar sig vara något som rottrådarna uppskattar. Och sen lite tillkommande och svag gödselvattning varje gång i krukorna. Det något som alla vännerna i krukor får, jag vill inte vara missunnsam. Och tänk att det finns ett Dahliasällskap (länk),  och dess motsvarighet American Dahlia Society i USA (länk) vilket frossande i ymnig blomning! 

Dagliljor som denna bleka skönhet tillhör mina favoriter och nu under höstens varma dagar känner jag exra för mina dahlior. Just dessa frostkänsliga sötnosar får lite extra omvårdnad så här på odlingssäsongens avslutande sträckor. Många står i krukor och trivs förträffligt med det, men så får de också ständig mikrogödsling, dvs lite flytande gödning varje gång jag vattnar. 

Som kontrast till dessa naturligt sköna blommor vill jag provocera vissa av er genom att citera författaren och biologen Sharman Apt Russells utlägg om passionsblommor i sin bok ”En blommas anatomi”:

”Passionsblomman i min grannes trädgård ser konstruerad ut, som vore den formgiven av en ingejör som har hört talas om blommor men aldrig sett någon. Eller av en kvinna som är förälskad i helikoptrar… Hela uppenbarelsen ser grotesk ut.”

Men denna ironiska kommentar om utseendet har blomman enligt författaren utvecklat för att locka till sig insekter och försäkra sig om en lycka pollinering. Så kan man också se på skönhet och dess motsats. Och smaken är ju som bekant delad.

Helena

Planterade i generöst rymlig kruka tar de snabbt för sig. Gödselvattning bättrar på tillväxten. Och här har jag lärt mig av förståsigpåare att man med allt som står i kruka ska tillsätta lite flytande gödning varje gång man vattnar i stället för att ge större givor med glesa mellanrum. Tipset fungerar.

Och till och med kirskålen som annars knäcker det mesta har svårt att hävda sig. Och vanligt fröogräs göre sig icke besvär. En fördel är också att sina bestånd av hosta kan man dela på höst eller vår. Då får man fler och fler på ett enkelt och faktiskt ganska snabbt sätt. Billigt dessutom.

Att de ljuslila blomställningarna inte speciellt vackra mot de gröna bladen gör inget. Det finns vita också och de är OK. Man klipper annars av stjälkarna långt nere så de avklippta stumparna inte syns och sätter in en överdådig bukett gärna med lite färgstarka kamrater. Dubbel fägring. För hosta gör sig bäst i rabatten genom massverkan. Tål skugga och ger lite tropisk känsla .

Dekorativa blad är ibland underskattade medan blommor i starka färger får alla applåderna.  Här en kombination av blad och blommande ramslök jag gillar. Lungört har man för bladens skull. De blå blommorna kommer tidigt på säsongen och försvinner ganska snabbt. Det finns en sort med vita blommor men min erfarenhet är att den är mer svagväxande.  Gör pesto på bladen till ramslök. Kör 50 g valnötskärnor i mixern. Lägg i 4 dl (ganska späda) blad av ramslök. Mixa under det att en tunn stråle av 2-3 dl olivolja får rinna ner i blandningen. Smaksätt med nyriven parmesan, salt och lite svartpeppar. Recept från ICA. Så underbart det är att kunna äta det vackra och inte bara njuta av synen. Ramslökens vita försommarblommor tackar ganska snabbt för sig. Underbart är kort. Men funkiorna håller i sig. De blir vackert gula och genomskinliga på hösten som en sista uppvisning. 

Helena