Egentligen känns det löjligt. Men när den amerikanska hybriden vecklar ut sig i all sin prakt blir jag lycklig. Blommans konstruktion är så komplicerad men välbalanserad att man baxnar. Det är lätt att förstå humlornas förtjusning över att kunna landa mitt i hela härligheten. Se brittiska irissällskapets hyllning.

Att ljuvligheten är kort är en annan sak. ”En del av det levandes skönhet finns i vetskapen om dess flyktighet” står det i diktsamlingen Rosenlängtan. För inte skulle man vilja ha en irisrabatt som blommade tappert från mitten av juni till september. Magiken i njutningen är just att jag måste vässa iakttagelseförmågan för att kunna fånga och bevara synen.

 Men även de vanliga ljusblålila är oemotståndliga. För att inte tala om de vita. Är de planterade så några sneda solstrålar kan skapa en motljuseffekt är det bara att falla. Och samtidigt bestämma sig för att dela knölarna för att få fler vid sidan av de inköp som är ett måste. För placerade på lite avstånd så jag i sommarnattens lätta mörker kan se dessa vita gräddklickar, har de bara att buga värdigt och ta emot applåderna. Det finns många sorter, svårigheten är att välja – och bedöma härdigheten.

Ett vårtecken om något är att en serie av mässor nu slår upp portarna. Trots att snön inte släppt sitt grepp riktigt kan man motstå ett besök. Eller flera. Dagliljor i nya läckra färger är ett måste. I år igen. Att åter en gång satsa på amerikanske irishybrider som knappt överlever en vinter kommer jag inte att kunna motstå. De japanska irissorterna som jag såg första gången i Parc de la Bagatelle i Paris är ett måste på inköpslistan. Deras lite blekta färger får mig att vilja göra en rad med akvarellmålningar av dem. Det är ju sådant som gör trädgårdslivet så spännande. Kommer kärleken att besvaras i år?

Vid en utförsäljning sista mässdagen föll jag för två år sedan för knölarna till en vit begonia. Den fick sin plats i en svart betongkruka. Inga större förväntningar, inget större hopp. Men oj vad jag bedrog mig. Den blev överdådig, enorm. För tio kronor skänke den glädje från mitten av sommaren. Och överlevde vintern upptagen och förvarad i källaren. Kom sen tillbaka. Bra jord, förvissor, näring och uppmuntran. Bara det är ju värt ett mässbesök.

Helena