Helenas Blogg
Miljarder ska satsas på att höja kunskaperna i matematik. Vad betyder det undrar vi andra lärare oroligt. Ska mattelärarna bli fler? Ska ämnet få fler timmar och vilka andra ska då bli av med motsvarande antal? Kärnfrågan är varför kunskaperna inte är tillräckligt höga enligt de (tvivelaktiga) mätningar som görs samt om det verkligen är avgörande för det svenska samhällets utveckling i framtiden?
Varför tycker elever inte om matte? Varför vill så få bli mattelärare? Att det är ännu färre som vill bli lärare i naturvetenskapliga ämnen som kemi och fysik hör inte hit men är en angränsande problematik.
Personligen tror jag att om man låter elever gnugga in vissa kunskaper genom att de ska sitta timma efter timma och lösa uppgifter i läroböckerna, bli det trist. Föga elevfokuserat. Det finns fantastiska mattelärare som är elevcentrerade, men många kör i gamla spår. Vi som i svenska och engelska jobbar med sociala media, filmer, böcker, TVserier och ger uppgifter som knyter an till elevernas vardag får en fantastisk respons. Svårare än så är det inte. Det är kunskaper i pedagogik de behöver och inte djupare ämneskunskaper.
Nu ska jag plocka en höstbukett. Hur många ståndare och pistiller sammanlagt? Varför sitter solrosornas blad vridna 137,5 grader efter varandra? Matte i rabatten. Till det behövs inga miljarder.
Läste i flera olika tidningar att söktrycket till lärarutbildningar i matematik och naturvetenskap var extremt lågt. Det betyder att intresset från studenter att bli lärare i dessa ämnen är nästan obefintligt.
Man kan dra flera slutsatser av det. Trots en mycket god arbetsmarknad med många lediga tjänster och därmed garantier att direkt efter utbildningen få ett jobb, nappar få. Antingen kan de matematikintresserade och begåvade studenterna välja andra utbildningar som ger högre lön och ännu mer stimulerande arbeten, eller så är de avskräckta från lärarjobbet inom matte och naturvetenskap. Men intresset för att bli lärare i andra ämnen är stort, så något generellt avskräckande finns inte.
Då kommer man till en av flera tänkbara slutsatser: Matematikundervisningen är så urbota tråkig att något sådant vill studenterna inte ägna sig åt när det tagit studenten. Deras mattelärare har inte varit några goda förebilder som inspirerat till skillnad från lärare på gymnasiet i andra ämnen.
Matematik KAN vara roligt. Det GÅR att få med eleverna på noterna och göra dem entusiastiska. Det handlar om pedagogiska kunskaper, erfarenheter och läggning/talang. Ämneskunskaperna är en sak, men tekniker som går ut på att få eleverna att vilja lära sig och det med glädje tillhör pedagogikens område. Där har skolministerna missat. Och det i tider när det skriks i högan sky om att kunskaperna i matte dalar och ämnet har fått många miljoner extra. Men pengar räcker inte för att väcka ett insomnat intresse. Så tyvärr blir det icke godkänt för undervisningen i matte.
Nu har Klass 9A dykt upp igen i TV-rutan. Räckte det inte med förra omgången? Utvalda lärare som anses extra skickliga solar sig i berömmelsen och ger de stackars misslyckade krafterna smisk på fingrarna. Eleverna kan inget, vill inget, klarar inget. Uppenbarligen inte deras lärare heller. Med förstärkning av de anlitade Nanny-lärarna ska sakernas tillstånd rättas till. På nolltid.
Att kalla detta för en dokumentär att vara extra blåögd inför medias kraft och lockelse. Dessa ungdomar blir berömda. Även dåligt uppförande skapar uppmärksamhet hos både elever och lärare! Och allt i TV. Även Nanny-lärarna ökar sin berömmelse och kan höja sina föreläsningsarvoden. Visst finns det svaga lärare. Inte lär de bli färre om skolminister Bjöklund får som han vill eftersom fokus sätts på ämneskunskaperna i första hand. Inte på den tillämpade pedagogiken som alla vi lärare behöver lära oss massor av. Från första sekunden man stiger in i ett klassrum handlar det om att vinna. Som lärare testas man av eleverna, utmanas, provoceras. Då handlar det inte om kunskaper i satsdelar, kungalängder eller andragradsekvationer. För att nya lärare ska få rätt redskap behövs en lärarutbildning som är realistisk, som ger rika tillfällen till praktik med kunnig handledning vid sidan av ämneskunskaperna. Som de har på lärarutbildningen vid Malmö Högskola till exempel. Det ger dessutom blivande lärare en chans att hoppa av i tid. Och de examinerade lite råg i ryggen liksom att de som inte godkänns kan hitta en lämpligare syssla.
Mattekunskaperna hos svenska ungdomar är fullständigt under isen, hävdar en politisk falang. Referenser görs till olika internationella jämförelser. Siffror bollas, tabeller görs. Och sen får den svenska undervisningsmodellen på öronen. Få ifrågasätter undersökningarnas relevans utifrån den tekniska nivå och de hjälpmedel som idag finns i samhället. behöver man kunna vad testet gäller? Men det är en annan diskussion.
Fler timmar
Den politiska slutledningen är att det behövs fler timmar till matteundervisningen. En timma per vecka är budet för dagen. Som lärare (sv och eng för åk 7-9) frågar jag: Varför? Väldigt få studenter söker sig till utbildningslinjer med matematik som huvudämne. Ny fråga: Varför? Var det inte kul att att läsa matte på gymnasiet? Vore det inte roligt att undervisa kunskapstörstande elever i just detta välstrukturerade ämne?
Det obehagliga svaret för dagens mattelärare ute i skolorna och för alla med intresse av undervisning och skola blir att matematik är tråkigt. Ämnet får underkänt när det gäller elevintresse. Märkligt egentligen. Matte är i sig inte tristare än engelsk grammatik, historia och samhällskunskap. Jag hävdar därför att det är PEDAGOGIKEN som brister. Just och i synnerhet matte är extremt nyttigt och lika livsnödvändigt för vår existens på jorden som vitaminer och solljus. Menar de ansvariga. Fler timmar, mer plugg, fler läxor. Dunk, dunk, dunk. Då kommer kunskaperna på topp – tror de som inte vet ett dyft om lusten att lära. Kan man som lärare inte förmedla glädjen i att kunna, det roliga i att lära sig saker då blir vilket ämne som helst trist. Boring. Och resultatet blir därefter. Det finns fantastiska mattelärare. Personer som jobbar med rätt pedagogik och rätt inställning till eleverna och som just kan motivera dem Sådana lärare uppnår då bra resultat. Ämnet blir intressant, spännande och roligt.
Timmar från vad?
De timmar som matematik ska få enligt högsta politiska skolledning måste komma från andra ämnen. Antalet veckotimmar kan inte öka. Därför måste andra ämnen prioriteras ner. Kanske försvinner musik praktiskt taget helt. Vi som har engelska och svenska behöver inte vara så oroliga, för våra ämnen kör också i gräddfilen. Men ämnen som anses onyttiga i jämförelse med den heliga matten blir åderlåtna. Tro mig. Vad kommer eleverna att tycka om det? Gör det matte populärare?
Detta känns inte som något annat än att skymningen sänker sig över pedagogik som ryggrad i undervisningen. Politikerna gör självmål och ger själva underbetyg åt matematik som ämne. 
Enligt förhandsinformation om den proposition som skolminister Björklund lägger/lagt kommer stadieindelningen att uppstå. BÄST I KLASSEN heter propen enligt ryktet som får en att undra vem ska vara bäst. De tidigare tre stadierna låg-, mellan- och högstadiet skrotades till mångas lättnad i mitten av 90-talet. Lärarna blev flexiblare, dynamiken blev större både i vår utbildning och i det praktiska arbetet ute i skolorna.
Nu blir det en tillbakagång. Inte bara så att allt ska in i ett rutmönster, utan nu kommer småskolefröken tillbaka i stor stil. Hon hade försvunnit tack och lov liksom lärarinnan som begrepp. Vilka lärare kommer vi att hitta i lågstadiet som småskolan åter ska kallas? Major Björklund har redan vrickat tungan i en debatt genom att kalla förskolepedagogerna för dagisfröknar. Kanske är det ett förflutet i den mansdominerade militärvärlden som spökar. Kvinnliga majorer finns väl bara i Frälsningsarmén.
Och min bildkollega Annika Blomberg är upprörd. Bland alla ämnen som de blivande lågstadielärarna ska fördjupa sig i under de snabbkurser som inte kommer att ge någon fördjupning att tala om, lyser ämnet BILD med sin frånvaro. När man har låt oss säga geografi med 7-8 åringar på schemat, vad är då bättre än att föra in bildmoment i undervisningen, gestalta berg och sjöar, kartor. Allt hör samman. Texter läses (svenska), begrepp visualiseras (bild), fakta inhämtas (geografikunskap).
Vi som jobbar med svenska (som svenskafröken) och engelska vill arbeta integrerat med andra ämnen, utnyttja kunskapen och dynamiken i lärarteamet. Exempelvis kan man väva samman svenska med musik och bild liksom att koppla samman det med skeenden ur historiska, kulturella, geografiska synvinklar. I stället för en dikt av Stagnelius (må han vila i frid) tar vi t ex Fångad av en stormvind. Läser och analyserar texten, kollar musikens struktur, för in begrepp som stormvindar, analyserar schlagersångerskor ur sociala och kulturella perspektiv. Ungdomar och barnen jobbar garanterat som besatta. Sedan vill vi även försöka locka in ensamvargarna som matematiklärarna av den gamla stammen utgör.
Och vad är bättre än att göra exakt samma sak i anpassad form i åk 1-4. Man sjunger och spelar Imse vimse spindel, läser texten, gör bilder, studerar verklighetens spindlar. Osv osv osv. Lärarna jobbar i team, stöttar och kompletterar. Roligare för oss lärare, roligare för eleverna att träffa mer än en och samma lärare år ut och år in, förbättrat kunskapsinhämtande.
Så låt småskolefröken sova i sin grav. Hon behöver inte återuppstå.
Helena