Helenas Blogg
Egentligen känns det löjligt. Men när den amerikanska hybriden vecklar ut sig i all sin prakt blir jag lycklig. Blommans konstruktion är så komplicerad men välbalanserad att man baxnar. Det är lätt att förstå humlornas förtjusning över att kunna landa mitt i hela härligheten. Se brittiska irissällskapets hyllning.
Att ljuvligheten är kort är en annan sak. ”En del av det levandes skönhet finns i vetskapen om dess flyktighet” står det i diktsamlingen Rosenlängtan. För inte skulle man vilja ha en irisrabatt som blommade tappert från mitten av juni till september. Magiken i njutningen är just att jag måste vässa iakttagelseförmågan för att kunna fånga och bevara synen.
Men även de vanliga ljusblålila är oemotståndliga. För att inte tala om de vita. Är de planterade så några sneda solstrålar kan skapa en motljuseffekt är det bara att falla. Och samtidigt bestämma sig för att dela knölarna för att få fler vid sidan av de inköp som är ett måste. För placerade på lite avstånd så jag i sommarnattens lätta mörker kan se dessa vita gräddklickar, har de bara att buga värdigt och ta emot applåderna. Det finns många sorter, svårigheten är att välja – och bedöma härdigheten.
Visst kan det överblommade och nästan vissna ha sin charm. Just nu glöder färgerna. Den japanska lönnen är oemotståndlig och i parken är en lönn helt hänförande där den fortfarande brinner i gult med stråk av kvarvarande gröna inslag. Men om ett par dagar är det slut. Hostorna/funkiorna har säckat ihop totalt men ett och annat blad kan man rädda med sig in. Rönnbär, några gräs, ett par tappra rosor, kanske en kvardröjande höstanemon. Vips har man en dekorativ bukett som visserligen inte står mer än ett par dagar. Vad gör det för under tiden sprider den tillräcklig glädje.
”En del av det levandes skönhet finns i vetskapen om dess flyktighet” står det i diktsamlingen Rosenlängtan.
Just nu lockar inte Thailand med evig värme för nu kommer Allhelgona med alla sina ljus, marschaller och tänkvärda minnen. Och med några påsar svarta och vita tulpaner som ännu inte kommit i jorden har man dessutom vittring av kommande vår. De ska samsas i en och samma frosttåliga kruka som är svart dessutom. Det brukar bli flott särskilt med ett par rankor av murgröna. Olika höjd, de svarta är högst. Tulpaner i kruka har den fördelen att man flyttar fram dem i synfältet när de börjar slå ut och sedan kan de få vissna ner i lugn och ro i en dold vrå.
Helena