Krukorna med pelargonerna blev frodiga i år. De vita på muren blev ymniga tack vare vårbeskärning och tät gödselvattning men då bara med lite flytande gödning varje gång. Men även lite udda arrangemang här och där blev bra. hederliga röda och rosa pelargoner är aldrig fel. Att plocka bort överblommat känns nästan som en komisk och engelsk överklassyssla i trädgården, men den ger resultat. Precis som när man klipper av allt som passerat sitt vackraste stadium på ettåringar och perenner. Det stimulerar ju till ny blomsättning. Stackars vänner som aldrig får blomma färdigt och sätta frön i lugn och ro… Jag får nästan dåligt samvete.

Precis som trädgårdsgiganten Ulla Molin hävdade är en bra sekatör den bästa vännen. Ordet kommer från franskan sec, sèche som betyder torr. Deras och engelskans secateur har blivit vårt sekatör, en oumbärlig vän. Klipp, klipp, klipp. En ranglig växt får först skrämselhicka men samlar sedan ihop sig och blir tät och frodig med ymnig blomning (om det är en sådan sort). Frisering och och kontinuerlig vattning med tillsats av lite flytande gödning varje gång är allt som behövs.

Jag avundas nu alla som har den gamla sortens glasverandor. Pelargonernas idealiska vinterplats. Ljust, svalt och ganska torrt. Våra moderna uterum är lika varma som vilket bostadsrum som helst, om inte varmare när solen ligger på. Det omgjorda pannrummet med timerstyrd lysrörsbelysning får duga.