Helenas Blogg
En sanning med modifikation för än är det vinter kvar säger mor. Mycket vinter till och med. Men i rabatter med söderläge har en och annan förskrämd snödroppe dykt upp omgiven av snödrivor där smältvattnet blivit till is. Det är ju trots allt februari, vår normala och mest ihärdiga vintermånad. Kanske beror vårkänslorna på att under hela december höll vintern och snön oss i ett isgrepp. Men några kvistar korallkornell i sällskap av snödroppar lyfter in ljus och hopp.
Terry Jacks hade en gång i mitten av 70-talet succé med Seasons in the sun, där raderna ”Spring is in the air” finns. En sorglig sång om avsked. Fast mitt avsked till vintern blir inte sorgligt, jag lovar. Nu vill jag sätta spaden i jorden. Ska börja med de övervintrade jordärtskockorna. Men det lär dröja verkar det som.
När man på allvar funderar över växtnamn framstår en hel del av dem som geniala. Ta Vintergäck. En växt som gäckar vinterns final då våren ännu inte vågar slå till på allvar och locka upp vintersömninga tulpaner och narcisser ur myllan. Snö, tö, snö, tö. Och trots detta lyser den med sin uppkäftiga gula färg. Trots plötsliga frostnätter så uthärdar Vintergäcken.
Men det är förstås ogräsvarning på en sådan överlevare. Den sprider sig obevekligt i rabatterna om man inte är framme med rensjärnen.
Snödroppar har också ett beskrivande och talande namn. Pärlhyacint. Inte så illa. Hundtandlilja. Varför laborera med de latinska namnen, de är inte hälften så tilltalande som de gamla svenska. Kärringtand, vem har döpt en växt till ett sådant målande men förnedrande namn?
