Och bland det bästa är att ju fler blommor man klipper av till svällande buketter, desto fler nya kommer det. Fast gödselvattning eller nermyllade givor av gödning behövs för att dahliorna både ska orka ge riklig blomning och kraftigt bladverk som samlar näring till rotknölarna inför den kommande övervintringen. Bara inte för mycket kväverik gödsel under senare delen av växtperioden, då blir det mest blad. Personligen tror jag på mikrogödning, dvs att man ger växterna bara lite gödning åt gången, men ganska ofta.

Papegojkrusiga eller stramt liljeformade. Favoriterna varierar år från år. Och sen dessa underbara kungsängsliljor. Dem vill jag ha massor av.

Och tack och lov hann dahliorna komma upp och ligger i tryggt förvar. Hoppas bara de inte torkar in fullständigt. Att lägga dem i torv är vanskligt för då brukar det bli mögel och svamp. Bäst är papperskassar man viker ihop.

Det är med blandade känslor man flyttar undan krukorna nu. Tulpaner i frostsäkra krukor kan dock stå ute, fast lite skyddade. Men alla varianter i terrakotta, som IKEAs prisvärda standardkruka, de måste tömmas på jord och få torka.

Liljor ger problem när de står i terracottakrukor och ska vinterförvaras. Ibland har de fått stå kvar i sina krukor men under tak vilket gjort att de blivit torra under vintern för att krukorna inte skulle sprängas. Något år har krukorna blivit nergrävda i jorden. Ibland kommer liljorna tillbaka, ibland inte. Det vanliga i trädgårdslivet! Bäst är såklart frostsäkra för sådant som ska övervintra, men de spricker nån gång i alla fall i synnerhet om jorden är för blöt. Enda helt säkra är att man ständigt måste köpa nya lökar. Men fördelen är att man kan flytta fram krukorna när de är fyllda av blommande och doftande växter. Kungs- och madonnaliljor vid en entré bjuder på väldoft när man passerar. Sen åker de bort.

Men nu är det dags att säga adjö av krukorna för vintern. Lite vemodigt men samtidigt löftesrikt. Man planerar ju för nästa säsong.

I takt med att allt mer av sommarens blomning tackar för sig, blir jag mer uppmärksam på det som kämpar på, den fallande temperaturen till trots. Som dahliorna till exempel. Det lönar sig att förvara dem svalt och torrt - även om sådana utrymmen är inte så lätta att uppbringa. Oftast blir det för varmt. Numera har jag slutat med sand och torv som skydd och fukthållare. Rotknölarna befrias försiktigt från jord och daggmaskar. Sen hamnar de sorterade efter färg och placering i rabatter och krukor i olika papperskassar med påskrift. Och det har fungerat.

Roligt är att ta in massor av dahlior, som den läckra dunkelt vinröda Arabian Night. Det är som med luktärtor, ju fler man plockar desto fler nya kommer fram.  Värst är blandningen av ihållande regn och sedan blåst med häftiga stormbyar. Knäckta stjälkar på dahliorna så här års tillhör dock spelets regler i trädgården. Att ladda med en rejäl giva kogödsel i planteringsgropen och i krukornas botten visar sig vara något som rottrådarna uppskattar. Och sen lite tillkommande och svag gödselvattning varje gång i krukorna. Det något som alla vännerna i krukor får, jag vill inte vara missunnsam. Och tänk att det finns ett Dahliasällskap (länk),  och dess motsvarighet American Dahlia Society i USA (länk) vilket frossande i ymnig blomning!