
Nej, Helena är inte besatt i dahlior, men hon är fängslad. När första nattfrosten slagit till och dessa magnifika, resliga skönheter kapsejsar i rabatterna och krukorna krymper tiden fram till vinterförvaringen.
Det finns många som ständigt köper nya och låter naturens förmultning ha sin gång med de frostkänsliga knölarna. Men för Helena har det blivit en ritual fast vad ska hon nu göra sista hösten i huset? Strunta i alla plantorna som hon under flera år vinterförvarat i det före detta pannrummet? Nej, så gör inte en trädgårdsentusiast! Men att bädda in sina skydslingar i sand eller torv har hon slutat med. Papperskassar som är ordentligt märkta med: ”Rosa i rosrabatten”, ”Stor vit i kruka” det får duga bara man kontrollerar att luften i rummet varken blir för hög eller för låg. Att på våren när risken för järnnätter är över ta och dela knölarna försiktigt med en vass kniv innebär en förväntansfull syssla. Det har gjort att flera av sorterna nu finns i åtskilliga exemplar. Tillsammans med vinterns omvårdnad ger bra jord och gödning framåt hög- och sensommaren utdelning i form av kraftiga plantor och riklig blomning.
Ju oftare man klipper av blommorna och tar in till arrangemang i vaser, desto fler nya bryter fram, precis som på luktärtor.
Rosa i olika former.

Arabian night med gula grannar blir effektfullt.

Inte för stora blommor är Helenas riktmärke vid val av sort.
Och säg den som kan motstå buketter med dahlior fast gärna i kombination med doftande flox och annat som tar upp färgen eller kompletterar den, skapar kontraster i färg och form. Vill man lägga ner lite tid går det att blanda in murgröna, clematis, högdragna spirstånd, rönnbär och mycket annat. På ett middagsbord skapar en sådan bukett en bra utgångspunkt för ett porlande samtal, det fransmännen kallar ”objet de conversation”.
Den är inte bara vacker utan en sann njutning av sätta tänderna i, denna kronärtskocka, [...]
onsdag / 100901Egentligen känns det löjligt. Men när den amerikanska hybriden vecklar ut sig i all sin [...]