Dahlior, Helenas skötebarn
Nej, Helena är inte besatt i dahlior, men hon är fängslad. När första nattfrosten slagit till och dessa magnifika, resliga skönheter kapsejsar i rabatterna och krukorna krymper tiden fram till vinterförvaringen.
Det finns många som ständigt köper nya och låter naturens förmultning ha sin gång med de frostkänsliga knölarna. Men för Helena har det blivit en ritual fast vad ska hon nu göra sista hösten i huset? Strunta i alla plantorna som hon under flera år vinterförvarat i det före detta pannrummet? Nej, så gör inte en trädgårdsentusiast! Men att bädda in sina skydslingar i sand eller torv har hon slutat med. Papperskassar som är ordentligt märkta med ”Rosa i rosrabatten”, ”Stor vit i kruka” får duga bara man kontrollerar att luften i rummet varken blir för hög eller för låg. Att på våren när risken för järnnätter är över ta fram och dela knölarna försiktigt med en vass kniv innebär en förväntansfull syssla. Det har gjort att flera av hennes sorter nu finns i åtskilliga exemplar. Tillsammans med vinterns omvårdnad ger bra jord och gödsling framåt hög- och sensommaren utdelning i form av kraftiga plantor och riklig blomning. En rejäl giva kogödsel i botten på planteringsgropen eller krukan ger resultat, men det ska finnas ett skyddande jordlager mellan de nya rottrådarna och gödseln. De ska få leta sig ner till smörgåsbordet när tillväxten kommit en bit på väg.
Ju oftare man klipper av blommorna och tar in till arrangemang i vaser, desto fler nya bryter fram, precis som på luktärtor.
Rosa i olika former.
Arabian night med gulblommande grannar blir effektfullt.
Inte för stora blommor är Helenas riktmärke vid val av sort.
Och säg den som kan motstå buketter med dahlior fast gärna i kombination med doftande flox och annat som tar upp färgen eller kompletterar den, skapar kontraster i färg och form. Vill man lägga ner lite tid går det att blanda in murgröna, clematis, högdragna spirstånd, rönnbär och mycket annat. På ett middagsbord skapar en sådan bukett en bra utgångspunkt för ett porlande samtal, det fransmännen kallar ”objet de conversation”.
På sid 62:
”På våren blev det sedan lika roligt att plocka fram de torra knölarna där små knoppanlag tittade fram. De verkade lika förväntansfulla som hon själv. De största kunde hon dela och på det sättet få allt fler. Bäst tyckte hon om halskråsdahlior i rött och kaktusdahlior som den mörkt brunlila skönheten Arabian Night. Den kunde hon inte få nog av för när de växte i stora bestånd bildades en dramatisk bakgrund till praktrudbeckior och limegul krasse. En anslående effekt hon såg fram emot under sommarens mildare färgkombinationer.”
Senaste från bloggen
måndag / 120109Frökataloger lockar i vintertid
En kopp mättat Earl Grey te i riktigt fina koppar (som här Lidköpings Gasell), det [...]
torsdag / 111117Äppelkaka och skockor
torsdag / 110929Varför extra stöd till matte?
Miljarder ska satsas på att höja kunskaperna i matematik. Vad betyder det undrar vi andra [...]
måndag / 110912